Livet i ett Excel-dokument

Groningen -17. 
 
Tänker på handlingsplaner och strategier, målsättningar och utvärderingar. Att alla är beroende av varandra och utan blir det ofta inget alls. Minns när jag pluggade kriskommunikation och insåg att jag hade behövt en krisberedskap för hela livet.
 
Jag träffar människor jag brukade prata obehindrat med men jag har inget att säga längre. Det har inte ett uns med dem att göra. Jag har bara verkligen ingenting att säga till någon alls just nu. Någon säger i telefonen att jag låter så annorlunda nu. 
 
Funderar på vem jag ska bli och vem jag ska vara under tiden. Hur mycket som går att ändra, hur mycket som går att acceptera som det är, hur mycket som är värt besväret. Vad jag ens vill. Det vet jag nog allra minst. Men på något sätt bara blir jag ändå. Jag trodde jag började bli klar, men hela kroppen har ändrat riktning. Jag ska tydligen vara någon annan nu. Okej. Jag hänger med. 
 
Jag tänker att handlingsplan och utvärdering är ett beprövat koncept, trots allt. Börjar litet. Sätter upp oktobermål. Snart är hela jag ett Excel-dokument. 

4 kommentarer

Lägg till din →

Det är nästan lite läskigt att tänka den tanken, vad mycket man kan förändra och vad som kan hända i framtiden liksom! Men älskar ditt sätt att skriva och tänka på, det får en själv att få igång hjärnan <3

Lämna ett svar