Förra fredagen åkte jag direkt från jobbet till Göteborg. Mötte upp Julia och Mikaela, åkte till Moa. Fastnade i samtal strående i trappan, i sovrummet medan någon bäddade sängen. Vi åt middag med hennes familj och grät i omgångar. För att livet blivit fint och varit svårt, eller för att den forna kärleken till en specifik säsong av Wild Kids blossade upp igen.
På lördagen skålade vi för alla våra nygifta över en lunch. På kvällen kom Moas vänner till oss och vi käkade och hade det urtrevligt hela kvällen. Varsågoda här kommer tusen bilder:
Har så mycket kärlek för de här brudarna, för att vi blivit en enhet ihop. Kan säga alla ord men behöver inga. Finaste jag har bara.
Det blev oktober sen. Hemskt kallt, men annars fint.
Mitt i veckan agerade Linnéa både lunchdejt, träningskompis och middagssällskap. Typiskt bra avbrott i jobbveckan.
Allt är märkligt lugnt och stilla. Inget rör mig, men allt ändras. Kanske ändras så mycket samtidigt att jag inte får plats med känslorna. Allt bara är. Allt bara blir. Helt på chans, men mer målmedvetet än någonsin.
5 kommentarer
Lägg till din →Men så mys <3 Fina ni är!
Men å, så fint, o så mysigt! Härliga stunder o när man kan dela så mycket💕 ha en fin vecka!
Ser ut som du hadde en koselig og fin helg <3 😀 slike stunder skal man ta vare på!
Så fint ni haft det :D. Sen gillar liksom det där med att Wildkids bara kommer in i texten, det är liksom just sådant när man umgås med vänner. Man har minnen tillsammans från olika saker 🙂
Hur fina är inte ni allihopa?? Man ska verkligen hålla hårt i de personerna som sprider en massa glädje och kärlek till en <3 Fantastiskt! <3