Fragment från nu

 
Jag är obekväm i parken. Overallerna och gemenskapen känns så långt borta, jag känner mig malplacerad. En gång var det så självklart. Linnéa och jag slår oss ner i en cirkel. Tömmer flaskan fort, blir interna, pratar bara med varandra.
 
Raderna som skrevs i chatten några timmar tidigare
 
Känner mig också ful idag.
Ful och äcklig. 
 
Alltså samma.
Mår piss faktiskt haha.
 
glöms bort med alkoholen.
 
Jag skakar nya händer, spexar direkt, vill prata med alla, lär mig om husgrunder. Hade glömt att jag älskar det här. Hur hela världen blir större, hur man obehindrat pratar med vem som helst och utan eftertanke hamnar högst upp i ett lägenhetshus som man knappt hittar hem ifrån, beskådar korttrick och tycker att man har det trevligast i världen. 
 
I chatten
 
Somnar strax. Skriv sen.
 
Kan du hålla dig vaken.
Snälla. 
 
Ja. 
 
♦ ♦ ♦ 
 
Jag sitter på en bänk i snålblåst. Moa står bredvid. Vi har en flaska vin med oss och en grön ballong knuten runt handtaget på en påse. Jag är arg på Göteborg och på busslinjer och på byggnader. Jävla Göteborg. 
 
– Du hade sån energi förra helgen. Och nu är du sån här. 
 
Moa är frustrerad. Men hon säger att allt är okej oavsett vad jag känner. Ofta tänker jag att om inte för min egen skull, så för mina vänners, borde jag stå upp för mig själv bättre. För det är alltid de som får laga. 
 
♦ ♦ ♦ 
 
Siffran över Messenger-symbolen visar 10 olästa meddelanden. Hela samtalslistan är rödfärgad. Svarar bara när Lina ber om ett terapisamtal, när Julia erbjuder sin pepp eller när Ludwig skriver jag orkar inte träffa någon men det är trevligt att prata. 
 
Tänker tankar jag inte kan formulera än. Något om att vänja sig, vänja sig av med. Trygghet och att lämna den varje gång den blivit hemtam. Något om att människor tycks återkomma i nya skepnader. Något om att bara veta. 
 
En annan dag kanske. 

20 kommentarer

Lägg till din →

Finaste finaset hjärtat! Sån igenkänningsfaktor i hela inägget för mig just nu! Önskar att jag hade något peppande och härligt att skriva, men jag letar själv efter ord som kan hjälpa. Skickar istället alla världens kramar och ord om att du inte på något sätt är ensam utan bara helt enkelt världens mest fantastiska! Stor kram <3

Finaste finaset hjärtat! Sån igenkänningsfaktor i hela inägget för mig just nu! Önskar att jag hade något peppande och härligt att skriva, men jag letar själv efter ord som kan hjälpa. Skickar istället alla världens kramar och ord om att du inte på något sätt är ensam utan bara helt enkelt världens mest fantastiska! Stor kram <3

Det låter gripande och tungt. Jag känner inte igen mig och därför vet jag inte på vad sätt jag, en främling som inte vet hur det är, kan hjälpa. Men jag önskar att jag kunde! <3

Jag är så asocial och stel nykter men så fort man får i sig lite alkohol trivs jag jättebra bland människor jag inte känner så bra. Önskar jag kunde vara lika duktig på det sociala annars också 🙂

Tja. Du borde läsa min bok. Jag tror du kommer att tycka om den.
instantbook.se
förf: Nicklas Walter
titel: Män jagar, kvinnor blir jagade

Dina ord berör mig starkt. Ta vara på dig, Ellen. Och kom ihåg; du är inte ensam. <3

Svar: Tack så mycket för din kommentar. Köpefika är lyx, även om jag kan tycka att hembakat är trevligare att bjuda på (oavsett vad som är "rätt" eller "mindre passande").

Kram

underbara texter så berörande!

Och vill samtidigt säga att du är så otroligt vacker ( på både insidan och utsidan)

Lämna ett svar