Att vara lite grann men absolut inte för mycket

Jag skrev ett utkast här för några dagar sedan, något om hur övermäktigt det kan kännas ibland att vara människa. Att vara rolig, slå lätt under bältet men absolut inte för hårt, herregud, vad sa du nu, det var kanske lite väl grovt. Att vara påläst, woke, för rättvisa, men absolut inte för PK, slappna av lite gumman. Gå helhjärtat in för saker, visa disciplin, men överdriv inte, man behöver väl inte sätta upp regler heller. Se till att finnas där för dina nära, besvara alla meddelande, kom ihåg vem som hade tenta igår eller byter lägenhet imorgon. Fast glöm inte att du själv alltid är viktigast! Bry dig inte om vad andra tycker, tänker, säger, gör. Men vem fan blir man då, om man inte tar hänsyn till någon annan?
 
Stå upp för dig själv, säg ifrån, men var inte för hård mot dem. Ha inte så höga krav på dig själv, men usch för de där som verkar sakna både driv, lust, mål, drömmar, ambitioner – de som inte gör något med sitt liv. Visa intresse men var inte för på. Du behöver inte vara på topp jämt, men helvete vad besvärlig du är för andra när du är nere.
 
Hur gör man? Hur gör man någon alls nöjd? Hur gör man sig själv nöjd?
 
Kanske följer man allas favoritråd:
Tänk inte så jävla mycket. 

16 kommentarer

Lägg till din →

om det vore så jävla lätt och inte tänka så mycket hade allt varit så sjukt mycket lättare….. Men det fattar inte otänkande folk haha lätt och säga svårt och följa när man har fått en sådan hjärna som man fått

Det där alltså: Du satte verkligen ord på mina tankar just nu.
Hur ska man vara? Vem är jag? Hur? Hur? Hur?

Och jag säger det igen – dina ord! Du är så otroligt duktig på att skriva vännen <3

Så bra skrivet. Det här med hur man gör; hur man gör någon alls nöjd vet jag inte. Jag beslutade mig väl för att jag skulle vara nöjd med den personen jag är och ta hand om mig själv, så kommer jag till slut ha människor i mitt liv som också diggar mig för mig, liksom.

Men JA, där satt du orden mitt i prick precis som vanligt. Och ja det ska jag ta efter: att inte tänka så mycket. Inte älta så mycket. Tänk vad mycket energi en skulle spara på det!!

Alltså vilket brutalt jäkla sant inlägg. Du satte ord på exakt allt som försegår i huvudet. Tack för att du är så fruktansvärt bra på att skriva och jag har äran att få ta del av det <3

Det gäller nog att prova sig fram till vad som är lagom just för en själv. Hur mycket egentid behöver man och hur mycket tid vill/orkar man ta sig för att finnas för andra? Vad är viktigt att ha koll på och vad är det som egentligen inte spelar någon roll om man vet eller inte? Jag tror jag har hittat vad som är lagom för mig, men vägen dit har inte varit spikrak utan snarare som att ta sig igenom alla attraktioner på ett tivoli med allt i från lustiga huset och berg- och dalbanor varvat med kladdig sockervadd och fritt fall. Håller tummarna för att du hittar ditt "lagom" 😀 Kram fina <3

Lämna ett svar