Lite om allt

Hej vad länge sedan det var vi pratade om livet. Eller, det gör vi väl alltid här. Alltid överallt? Aja, några bilder från min telefon kommer här!!
 
 
Klara och jag (inte den skönsjungande duon, tyvärr) har lämnat in och fått vår c-uppsats godkänd. Önskar att jag kände att jag hade åstadkommit något? Men gör verkligen aldrig det oavsett prestation? Varför är det så? Skämdes hela min studentdag pga tyckte det var så jävla fånigt att leka *stolt* över något som liksom bara… ska göras? Precis som att jobb ska skaffas, uppsatser ska skrivas, examensbevis ska kirras. Osv. Varför är jag sån? Vad säger det om mig? Är liksom så prestationsdriven men samtidigt i efterhand inte alls? Eller? Aha nu blev det ju en avsevärt mycket längre utläggning än jag hade tänkt. Aja skit samma. Det har varit väldigt väldigt kul att göra detta med Klara. Klara är bra.
 
 
Oj vilket hopp i tiden! Förra helgen var jag i Göteborg. Hängde med Moa, Julia och Mikaela samtidigt för första gången sedan de tog examen i juni? Sjukt. Vi strosade omkring på konstmuseum bland annat. Och åt middag med Moas familj och pimplade vin och åt godis i timmar och pratade om life. Så så tacksam för dessa personer. Ni vet när man gått runt ett tag och i många sammanhang känt sig lite fel, utan någon egentlig anledning men ändå, och plötsligt bara kommer hem till sin trygga lugna varma vrå? Så känns det att umgås med dem. 
 
 
Annars då? Sprang rakt från uppsatsen in i projektarbetet. Och vi är visst redan flera veckor in och snart ska det vara klart och hej vad det går. Går på livepodd med Linnéa, slås av hur fort saker ändras. Det är vår i luften och jag börjar nästan gråta när jag märker det på väg till jobbet en lördagseftermiddag. Glömmer att det ens varit vinter.
 
Det finns väl tusen saker att skriva, många tankar jag skulle vilja plita ner, alltid mest av rädsla att glömma annars. Men vem har sådan ro i kroppen ikväll. Inte jag.
 
Förutom våren i luften vurmar jag för: förmiddagschatten med mamma och systrar – om graviditeter, namn och personer från förr, de våriga melodierna i min spellista, kollegorna som påminner mig om varför människor är det häftigaste som finns, peppen för allt som kan bli framöver. Vårkänsla både ute och inne.

14 kommentarer

Lägg till din →

Vilken trevlig helg i Göteborg 🙂

Och för mig var det alltid prestationen som fick mig må dåligt, jag tyckte alltid jag gjort för lite… eller helt fel.

Alltså jag känner igen mig så mycket i det du skrev om prestation. Man känner aldrig sig tillräckligt bra och när personer berömmer en så skäms man. Nej usch och fy man borde skämmas att man känner så!!

Stort grattis till godkänt C-uppsats! Du har all rätt att känna dig stolt. 🙂

Jag tycker om ditt inlägg!

Svar: Tack snälla för dina varma ord. <3

Glad att min kommentar uppskattades så. <33

Kram

Lämna ett svar