Jag har ingenting att säga

När mitt huvud är snurrigt är det alltid någon som säger har du skrivit än, sätt dig ner och skriv, för de där någon känner ju mig. Men ganska länge har ord inte ens varit ett alternativ. Jag bråkar med orden nu, tycks ha så himla lite att säga. Vad spelar det för roll om jag skriver? 
 
Jag har varit skygg ett tag. Låst sociala konton, uttryckt mig mindre på platser där ord kan sparas. Det är så olikt mig och jag vet inte varför det är så. En stark känsla av att här får ni inte vara. 
 
Det känns knappt roligt längre, bara främmande. Att föreviga har alltid varit så viktigt, men nu är motivationen inte här. Allt är vad det är och kanske minns jag, kanske inte, men vad spelar det för roll? 

6 kommentarer

Lägg till din →

Jag kan känna igen mig i det här så jäkla väl. I perioder hatar jag mitt skrivande och tvivlar så mycket att jag bara vill försvinna. Och radera mina sociala medier och gå under jorden på samma gång. Men på något mirakulöst sätt går det alltid över – förr eller senare. Jag hoppas att och längtar tills det släpper för dig. Men ibland kan man verkligen behöva tid för sig själv, utan att producera ord.

PS. Tack igen för den fina kommentaren du lämnade hos mig. Jag blev jätteglad av att läsa den!

Känner så igen mig i vad du skriver. Det är ju helt okej att pendla fram och tillbaka, när man vill dela med sig gör man det och annars låter man sig själv vara inne <3

Så väldigt fint skrivet. <3 Jag vill tro att jag kan relatera. Hoppas att orden snart hittar tillbaka och att du åter finner din röst.

(Sent) Svar: Tack så mycket för din fina kommentar och gratulation! <3

Kram

Lämna ett svar