Ett kärleksbrev jag skrev i somras

jag hade lättare köpt ett annat avslut
visa mig alla dina sämsta sidor 
låt mig bråka med dem tills jag inte står ut längre 
lär känna min tjurighet
min totala oförmåga att släppa den innan en natts sömn  
var med de sidorna av mig tills du inte tål mig längre 
 
men detta 
det känns så orättvist 
 
jag fattar väl också 
att detta är bortom rim och reson 
att jag inte borde känna såhär
så snabbt 
men visst var det inte bara jag 
och det är något med dig 
som aldrig varit med någon annan 
framför allt är det du 
och inte din bekräftelse 
som lämnat mig golvad 
 
och mina vänner har för en gångs skull sagt 
jag hoppas verkligen att det löser sig 
istället för deras vanliga 
han är ändå inte värd dig 
 
jag vill bara få fortsätta 
tävla om vem som är mest allmänbildad (du) 
göra världens längsta utläggningar utan att komma till poängen (jag) 
lyssna till rader som when you love me all my demons go away 
dra fingrarna genom ditt hår 
sova lugnt i dina armar 
 
så kan du få avvisa mig sen 
när jag i alla fall fått en ärlig chans 
 
jag har slängt din tandborste 
raderat din bild 
kan inte fortsätta se 
om jag inte får ha dig kvar 
 
men jag har ingen stolthet när det kommer till dig 
är totalt maktlös i det här 
uppgiven 
tom 
och jag kapitulerar 
jag måste låta dig gå 
 
men om 
om du någon gång 
då står jag 
med största sannolikhet 
här 
med hjärtat vidöppet

7 kommentarer

Lägg till din →

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar