10 dagar i snabbrepris

 
Det har gått tio dagar sedan sist men det känns som ett halvt liv. Det gör ju ofta det när dagarna är fullspäckade. Det har varit biobesök, plugg i biblioteket, promenader runt Munksjön, inlämningar, sopplunch på Condeco, helgjobb, inflyttningsfest, uppsats-PM och kvällsjobb om vartannat. Mitt i allt har det varit 20 grader mitt i oktober och de finaste av höstdagar. Mitt i allt har jag ena stunden älskat att vara upptagen för att nästa vilja gråta för att jag aldrig får andas. Det har varit en generell känsla det senaste; att jag bara vill gråta. Utan någon specifik anledning, men ändå, som att det var länge sedan och det finns så mycket som behöver komma ut. Men vem har tid för sånt. Kanske är det bara hormoner som spökar. Kvinnokroppen, ni vet.
 
Dock: I tisdags plockade Klara upp mig och Annika och tog oss med till hennes sommarstuga utanför Västervik. Har aldrig behövt en ledig dag ute i ingenstans så mycket som jag behövde den då. Det var vindstilla och knäpptyst där. Vi fikade vid vattnet, plockade svamp i skogen, värmde matlådor i det lilla köket och drack eftermiddagskaffet i trädgården. Hur kan man någonsin vilja ha något annat än det här, tänkte jag.
 
 
Nu: Uppsats-PM alldeles strax inlämnat. Och jag har en helt ledig fredag innan ytterligare en jobbhelg stundar. Tänker på mycket och tänker inte alls. Hoppas få tid att plocka ner de där tankarna, formulera. Det kommer väl.
 
Hoppas ni mår bra.Tänker på er ibland. Ni är så fina. Bloggvärlden ändå. <3

32 kommentarer

Lägg till din →

Men guu vad underbart! Inlämning done (bästa känslan när man trycker på skicka ju!) och ledig fredag – FANTASTISKT! Jag ska istället tentaplugga hela helgen, så nå ledigt blir de då inte…. Så njut lite för mig med väl? =) KRAM <3

ja men alltså visst va det skönt me brittsommar men nu i kväll om du kände jisses så kallt det va o inus gr i natt tror ja 0 gradigt då ja åkte på morgonen
fin lördag

Åh det är ju så jobbigt med de där känslorna att man bara vill gråta men man vet inte riktigt varför.. skönt att det snart är inskickat och så fina bilder 🙂 Ser härligt ut!

Åhh! Vilka dagar! Det både ser ut att vara och i text gestaltas som fantastiska stunder de senaste dagarna. Så glad för din skull. Kom ihåg att andas mellan varven – det är viktigt.

Svar: Tack för att du tog dig tid att kommentera mitt inlägg. 🙂

Många kramar

Så fina bilder! Ibland hinner man inte med bloggen när allt annat händer, är ungefär samma här… Att bara lyfta på locket på datorn är tungt…

Jag tror mer att det är ett tecken från kroppen att du måste bromsa lite, jag började så som du. Det slutade med att jag gick rakt i väggen, 300 km i timmen. Så lyssna på kroppen 🙂 <3

vilka härliga dagar du haft! åtminstone de du fångat på bild. att plugga röven av sig VET jag inte är så kul, men det lönar sig i slutändan! KRAM <3

Åh hormoner alltså, känner så igen den där känslan av att vilja gråta. Vaknade härom natten och började gråta helt utan anledning, var så ledsen men samtidigt arg för jag förstod inte varför jag var ledsen haha, ibland behöver man bara gråta ut.
Sv: Ja, så är det nog. Man måste nog övertyga sig själv om att man kan byta och ändra sina val när som helst, måste bli bättre på att tänka så. Jag kan också känna att jag började plugga för fort, att jag började plugga bara för att plugga men egentligen inte visste vad jag ville med studierna. Skulle ha valt helt annorlunda om jag fick välja universitetsutbildning idag.

Ja det var helt galet när det var sådär varmt då för ett par veckor sedan, huur skönt som helst!

Var utanför Västervik har de stugan? Vi har ju också stugan en bit utanför Västervik, men kanske lite högre upp, mot Åtvidaberg 🙂

SV: Ja Blindsquare är verkligen till stor hjälp! Den löser så klart inte alla problem, men klart den underlättar, särskilt där i somras när jag tack vare den kunde ge mig ut och gå på egen hand där i stugan, wow vilken frihet! 🙂

Kul också att du uppskattar de inläggen och jag håller med dig, att få en inblick i hur olika typer av funktionsnedsättningar, sjukdomar eller vad det än må vara påverkar livet hos en individ gör att man själv börjar reflektera lite mer, för det man själv ofta tar förgivet, är inte alls en självklarhet.

SV: Haha nej, man kan verkligen inte komma ihåg allt, men hoppas uppsatsskrivandet går bra nu i alla fall! 🙂

Lämna ett svar