Jag möter ofta samma människor på gymmet. Börjar lära mig vem som går på vilket pass varje torsdag 17:30. Här står vi och svettas bredvid varandra en timme i veckan. Det sitter i rutinerna och i kläderna – vardagen jag sett som andras men aldrig min. Nu är den min. Det är fortfarande en märklig känsla. Jag har fått skapa om så många gånger.
Jag skummar igenom gamla kalendrar. Den invikta fliken visar exakt när jag slutade ha en fysisk. Senare än jag trodde. Små färgkodade anteckningar om föreläsningar, fikor, middagar, utgångar. Personer från då. Personer från nu och alltid. Ser bilder från mina nu och förstår knappt hur jag hamnade här. Hur saker någonsin varit annorlunda. Jag läser konversationer med personer jag inte pratar med längre och undrar vem hon var som pratade med dem. Känner inte igen orden. Känner inte igen.
Slutar aldrig fascineras av hur man liksom blir och är genom andra. Filtreras genom dem. Kastas åt olika håll av dem. Norpar lite, ändrar sig, blir mer. Älskar människor.
5 kommentarer
Lägg till din →älskar detta! fascineras så mycket av föränderligheten i det egna, hur man varit tusen olika personer som upplevt olika faser och skeden i livet och samtidigt var ju alla de personerna (på något märkligt vis) en själv. så fint formulerat av dig!
Brukar också fundera i sånt där, samma om alla människor som passerar igenom ens liv och dem som vi faktiskt tänker på under tiden. Hur kommer det sig att vissa människor lämnar sina fotspår i själen och andra inte?
Det är så spännande hur vi som människor förändras och utvecklar oss själva hela tiden!
Men alltså, SLUTA, så snygg du är i kort hår! En annan kan inte alls bära upp det, haha!!
Makalöst skrivet! Jag tycker så mycket om dina ord.
Mina träningsvanor är i princip obefintliga. En gång i tiden besökte jag också träningsanläggningar, det är idag flera år sedan. Jag har tankar på att köpa mig ett gymkort. Vi får se om motivationen och viljan håller i sig. Starkt av dig att våga "skapa om".
(Sent) Svar: Tack för dina varma ord.
Kram