Det sista där och det första här

Väldigt många den senaste månaden: Promenader i min skog. 
 
Färre men ändå några: Pussar från min hund.
 
Ett: Kafébesök med föräldrarna.
 
Hittills två: Rundor kring Munksjön sedan jag kom tillbaka till Jönköping. 
 
Jag gillar inte omställningsperioderna. Har haft så många det senaste året – flyttats hit och dit. Det är alltid märkligt i början. Sen vänjer jag mig så fort och glömmer hur det var innan, att det finns andra alternativ. Jag vet att det kommer gå över om några dagar. Men ändå. Fan att det är så skavigt.
 
Det som skaver den här gången är att jag kärleksblöder för allt som var hemhemma. Omsorgen. Tryggheten. Lugnet – både det omkring och det inombords som kommer av att aldrig behöver göra sig till. Att aldrig känna kravet att vara snygg eller rolig eller smart eller härlig. Att aldrig behöva prestera. Att det då plötsligt kommer så lätt av sig självt. Saknar mamma, pappa, storasyster, barnen redan. Och alla som hör till.
 
Här lämnar jag ett gruppträningspass 40 minuter in för att jag håller på att kräkas av anstängningen. Likblek när jag når omklädningsrummet. Är alltid vaksam för jag vet aldrig vem jag kan se på vilken plats. Genomför ett yogapass sämre än när jag först testade för träningsvärken i låren gör mig stel och smidigheten tycks vara ett minne blott. Tackar ändå för att det med tiden blir vanligare att jag är arg på kroppen för att den inte lyder snarare än för hur den ser ut. 
 
Samtidigt är det så fint att vara tillbaka. Såklart. Att ha samtalslistan ockuperad av vännerna, att skaka nya händer och krama om bekanta, att gå promenad och dricka kaffe med grannen. Att ha Moa, Linnéa, Mikaela och Julia. Vem fan hade jag varit utan mina hjärtan här?

19 kommentarer

Lägg till din →

Det var bra att du lyssnade på kroppen när du mådde så dåligt och härligt att du har fina vänner runt omkring dig! <3 Kramis

Hörru vad viktigt det är med riktigt fina vänner. Åh promenader och i djupa skogen känna lukter, kåda mystik kroppens alla sinnen mår så bra av det

så fint! känner igen mig, till en början är det alltid svårt men efter ett par dagar är man "hemma" igen, tillbaka till vardagen. ha en underbar helg! <3

så fint! känner igen mig, till en början är det alltid svårt men efter ett par dagar är man "hemma" igen, tillbaka till vardagen. ha en underbar helg! <3

alltså som jag relaterar till detta!!! det känns som att det är under omställningsperioderna det är så lätt att jämföra. man vet precis hur det var där och hur det är här och helt plötsligt känns inget av det optimalt.

Lämna ett svar