Jag säljer mina tankar som om de vore på rea, så kom och handla, köp en bit av mitt hjärta

Lämnar läggan för första gången på fyra dygn. Vägen är hal, luften kylig och frisk. På skolans andra våning torkar jag min rinnande näsa med kaféets servetter. Klara erbjuder sig att följa med på mitt cellprov, säger att hon vill att Annika och jag håller henne i varsin hand när det är hennes tur. Jag skrattar högt åt nästan allt.
 
Vi pratar om drömbilden fem år fram. Man behöver uttala den högt ibland för att kunna fästa blicken, tror jag. Och trots att allt egentligen är kaos omkring känner jag mig lugn. Kan inte göra mer än detta just nu. Allt blir bra tillslut. Är detta allt så är det nästan fint nog. 
 
Blir man inte alltid så himla sentimental i december? När man börjar sammanfatta, ser hur saker ändrats och blivit. Kanske romantiserar jag för mycket, men det är svårt att inte bli tacksamhetsblödig ändå. För personerna man springer in i, tar till sig, lever lite liv med och sedan alltid färgas av.
 
Insikt: Man förlorar om man inte ger sig hän. Alla sammanhang. 

9 kommentarer

Lägg till din →

så fint skrivit
saknat dej här
hoppas allt är fint hos dej
ogillar cell prov men nu är de gjort här oxå plus mamografi men det känns himla skönt efteråt kram kram

Lämna ett svar