Förlåt jag trodde det var nån annan

Jag scrollar snabbt genom arkivet.
Mars.
”Ett litet hopp om att i år kanske.”
I år kanske inte.
 
Allt går för fort nu. Och då blir jag ingenting. Min digitala kalender har slagit över till månad 12 av 12. De färgglada blocken stirrar ikapp med resväskorna, ryggsäckarna och tygkassarna som står staplade på varandra innanför ytterdörren. Ouppackade. Har varit hemma alldeles för lite de senaste veckorna.
 
Min egen bild krockar med andras. Det skaver lite. Det skaver ännu mer att jag bryr mig. Vad gäller planer, visioner, förhoppningar beror allt på dagsform, kastas fram och tillbaka varje timme. En enda insikt är konstant i mig: Jag jagar trygghet. När andra blivit rastlösa och sökt äventyr har jag alltid bara bara bara velat ha trygghet. I allt eller något. Vad som helst. Bara någonstans. Någon slags jävla trygghet.

6 kommentarer

Lägg till din →

Trygghet är viktigt, i mitt fall livsavgörande. Det som skrämmer mig mes är att bli av med denna trygghet. Då kommer jag garanterat gå under.
Kram

Lämna ett svar