Vecka 33

Det mest konstaterade under min 9-åriga bloggkarriär: Helv-te vad fort tiden går.
 
Mhm, det är söndag igen kompisar. Allt snurrar fort nu. Julia frågar om det är positivt eller stressande. Jag svarar att det är skönt, att jag behöver det, att jag trivs och att tempot suddar ut det där som skaver lite grann. Kvar blir nästan bara det som glänser. Tänk att det kan få vara så ibland.
 
Vi tar oss igenom min vecka! Den började såhär, och NU mina vänner kommer något som till skillnad från att *tiden går* är alldeles nytt för denna lilla vrå på nätet… Okej, OUTFITBILDER!! Typ!!
 
 
Fast mest såg jag ut såhär:
 
 
Herregud, ni känner mig väl vid det här laget liksom.
 
I denna färgstarka utstyrsel styrde jag bilen mot Angelica där även Nadja och Caroline befann sig. Vi käkade tacos och åt kladdkaka och pratade om relationer som tar slut och relationer som är enkla och vad som händer nu och framåt och om hur vi var i högstadiet då vi umgicks som mest.
 
Och eftersom min hemmavecka bestått av så otroligt mycket kompishäng kommer här lite till: Apoteksshopping och lunch med min Lina, kvällsfika hos Nadja med mor och syster och tre kids, dadelscones hos Julia med Medelin. Mamma sa både en och två gånger denna vecka att ”Ellen, du har så många vänner. Så många genuina och fina vänner. Det är att vara rik”, och det är nog så. Vem är jag att jaga något som helst annat.
 
 
På torsdagen åt pappa och jag lunch ute. Och drack kaffe. Pratade praktik, växthus och trädgårdsambitioner.
 
– Jag känner mig pepp på livet nu. Det finns så mycket som känns kul och fint.
– Jag har känt mig håglös ett tag.
 
Bara så. Inte några längre utläggningar åt varken det ena eller andra hållet. Han berättar vad jag redan vet och jag säger hur det är, för att det är sant och för att jag tror hoppas vet att det gör honom lugn.
 
 
Mamma och jag tar hunden på en promenad i skogen. Vi möter en häst, för det gör man ibland där vi bor. Eller en älg eller en ko. Vi dukar upp picknickmiddag på altanen. Lyssnar på Abba. En lugn sista kväll. Föräldrar. ♥
 
Tillbaka i Jönköping hinner jag bara svabba golvet innan jag möter upp Linnéa och Veera. Vi skär rödlök och champinjoner, pratar om fenomenet att äntligen ha alla bitar på plats men vara olycklig ändå medan pizzan står i ugnen. Efter en film ringer jag mamma på vägen hem. Saknar. Har någon slags post hemhemma-vistelse depression som gör att jag inte vill vara själv en enda minut. Som tur är har jobbet hägrat hela helgen. Jag har haft Ida på upplärning och skrattat åt det faktum att jag får lära upp.
 
Next up? Skolstart imorgon. Sen följer föreläsningar, jobb, seminarie, Moa-besök, utgång, Pride-parad, insparksfestival och lite till. Ingen rast, ingen ro. Men mycket kul.

14 kommentarer

Lägg till din →

Det är typ jag när jag tar outfit bilder 😂 krävs många timmar för att hitta nån av alla 1000 bilder som jag ser någorlunda ” normal” ut 😂! Du är superfin!

Så många fina bilder 🙂 De är så härliga på dig i början 🙂 Hoppas skolan går bra nu såhär i början (och i fortsättningen med såklart haha 🙂 Kram

Lämna ett svar till Johanna Utterberg Avbryt svar