Slutet av april och början av maj

Det har hänt en del medan april tagit slut och maj tågat in. Jag blir sämre på att dokumentera, försöker i efterhand pussla ihop fotografier och lösryckta meningar till sammanhängande veckor. Behöver samtidigt en paus. Behöver göra saker långsamt. Hjärnan skriker annars. Skriver listor bland mina mobilanteckningar för att hitta kärnan i mig själv. Vad är viktigt när inte andra ser på? Vad gör mig glad? Vad driver mig utan att vara påtryckning från någon annan? Det är svårt och jag kommer inte fram till mycket.
 
 
En deppig dag plockade jag fram sminkväskan trots att jag inte skulle lämna huset på hela dagen. Ritade med eyeliner och läppenna, drog på mig tishan som Julia och jag har likadana in case of storhetsvansinne eller välbehövlig pepp. Ibland måste man leka kaxigare än man är.
 
Så den senaste tiden: Jag har skakat nya händer och gett stela kramar. Agerat extramamma när min vän testat cyklar och tänkt att det finns något så himla fint i att få ta del av alla de här både små och stora grejerna av någon annans liv. Allt från hjärtesorgen och demonerna till lägenhetstömningen och frukostätandet. Känt att jag väl aldrig kommer ha tid och energi att ha egna barn när jag redan har så många befintliga personer att engagera mig i.
 
 
Hittade den här på insidan av Angelicas garderobsdörr. När vi slutade nian gjorde samtliga niondeklassare en musikal ihop. Vi skrev om texten till en massa låtar, bland annat denna som är vår svenska version av Lady Gagas Born This Way. Skön hybris ändå.
 
Över en frukost har Medelin och jag pratat tro och studier och relationer och att komma över någon. Jag har ställt in Valborgsfirande med vänner på grund av kasst mående och istället blivit ompysslad av föräldrarna. Varit barnvakt, läst på om hudvård fri från kemikalier, lagat linssoppa med Elsa, hängt tvätt till ljudet av fågelkvitter, bränt min känsliga hud i solen och orkar läsa några sidor i en bok. 
 
 
Igår planterade jag om mina växter, för det måste man göra ibland säger mina föräldrar. Kände mig som en fullfjädrad trädgårdsmästare efteråt. De är ju ändå mina små skötebarn, växterna. Det är fint att se hur de växer, blir större och starkare och grönare.
 
Sköna maj, välkommen. Det är knopp i träden nu och soligt på altanen. Äntligen. Det är lätt att tappa balansen i blåsten, men fint i lä. Tankarna är intensiva och fortfarande helt ihoptrasslade. Vassa. Hade önskat att de var skarpa istället. Drömmarna är fler och ger ofta magont eller till och med tårar. Mitt i allt vill jag ta ansvar för precis alla. Tycker det är min plikt att rädda. Kanske för att flytta fokus från mig själv. Sköna maj, välkommen. Kanske börjar det blomma i mig också snart.

21 kommentarer

Lägg till din →

Har typ kommenterat det här 1000 gånger redan men du skriver så fint <3 Blir kär i dina texter även när det bara handlar om din vardag!

Alltså åhh sången! När jag gick på mellanstadiet så skrev vi också en sång där vi endast dissade vår parallellklass??? Den gick typ såhär: "Oh, 5A är bäst, så mycket bättre än B, som smakar ljummet te". Mycket rörande.

Lämna ett svar