Lev innan du dör, oroshjärta

 
Jag knyter träningsskorna vars sula börjat lossna vid tårna. Greppar hörlurarna i förbifarten och öppnar appen som ska mäta min promenad i siffror. Märker inte förrän halvvägs att jag glömt trycka på start. Har inte tid att reflektera över någonting när tårarna jag väntat på så länge väller ut ur trötta ögon. Min gråtvänligaste spellista dånar i öronen men jag hör fortfarande mina hulkningar. Slår undan grenar med armarna, skrämmer iväg två vildsvin. Det tar en halvtimme innan andningen blir någorlunda rytmisk och kinderna är strama istället för våta.
 
Förtvivlan har övergått i ilska. Känslorna pendlar så när man står maktlös i en kvävande situation.
 
I huvudet snurrar olika datum. De skrämmer mig allihopa. Oron har lagt sig som ett rastlöst rivande innanför huden. Jag är orolig för precis allt igen. Ingenting kommer jag klara, säger tankarna nu. 

17 kommentarer

Lägg till din →

alltså, dina texter griper tag i mig och skakar om mig varje gång. du klarar allt! och om inte allt, så iallafall detta.

sv: Åh tack, köpte jackan på new yorker, dem har sååå fina jackor. Dock förra året.

Dem där tankarna har fel, det vet du 🙂 hoppas jag. Kram på dig!

Ellen, ledsamt att du just nu kämpar med jobbiga tankar. Ta vara på dig. Det är okej att vara ledsen. <3

(Sent) Svar: Ja, livet mellan tentaskrivandet har varit fint, och så även tiden efteråt.

Vet du, du fyller år samma dag som jag och min R har årsdag. Fint. 🙂

Kramar

Lämna ett svar