Någonstans mitt i sommaren

 
Hjärtat klappar, pulsen är normal, lungorna låter som de ska. Alla värden visar normala resultat. Min läkare skickar en remiss. Kanske får jag en kallelse, kanske inte. Just nu spelar det inte så stor roll. Jag mår bra. Faktiskt. Jag gör det. Inte ganska bra. Inte helt okej. Jag mår bra. Punkt. Det är knäppt hur annorlunda allt känns och är. Det i sig lämnar en tomhet inuti. Det är tomt när inte något alltid skaver.
 
Linnéa skaffar katt, jag får mammabesök, en kollega pillar ut en bit tofu ur sin lunchlåda för att jag ska smaka. Jenni och jag hörs över telefon i en och en halv timme efter varje arbetspass. Sommaren passerar av bara farten. På cykeln, alltid i motvind. I kassan, på golvet. Sommarprat i öronen, glittrande sjöar på vägen hem. Jag skriver men ångrar mig. Tänker på så mycket och kommer nog fram till en del, och visst finns det saker jag skulle kunna dela, men så tänker jag på integritet och hur mycket jag egentligen vill ge till vem som helst. Behöver kanske vara rädd om det lilla jag har. Det som är mitt och inte allas.
 
I helgen har jag två dagar ledigt i rad för första och enda gången på fem veckor. Ser fram emot det.

28 kommentarer

Lägg till din →

Som vanligt väldigt målande och fint inlägg och det låter dessutom som att du har det bra på riktigt just nu 🙂

njut av sommaren!

SV: Nej det är verkligen inte lätt att vara vänner efter ett break up alla gånger och just det känns, som jag skrev, som en seger, att vi kan vara vänner ändå. Samtidigt känns det så klart tomt och väldigt konstigt just nu. Saknaden kommer liksom i vågor. det lär den nog göra ett bra tag framöver, men jag är ändå säker på att det kommer bli bra för alla i längden.

Lämna ett svar