Den åttonde månaden

 
Vi tågar in i augusti och jag tänker på bilden i min kamerarulle på telefonen, den jag sparade ner någon av årets första dagar. Vit text mot rosa bakgrund. You can handle 2017. Min kanske fånigaste hälsning någonsin till mig själv, men då behövde jag den. Behöver kanske fortfarande. En liten rosa påminnelse om att jag kan hantera det som ligger framför. Inför sommaren sa jag till mig själv att jag bara behöver överleva. Inget mer. Jag har gjort mer. Jag har börjat må ganska bra igen. Tiden gör sitt jobb. Kanske.
 
Jag är mitt i ett ”jobba sju dagar i rad”-svep på jobbet. Inser att jag var ledig bara åtta dagar i juli, jobbade fyra av fem helger. Tänker att jag borde få ut en bra lön. En kollega påpekar att man inte sover bra när man drömmer, och jag får helt enkelt ta att jag aldrig tycks få någon djupsömn. Möter för många demoner, bråkar för mycket, hör allt jag vill från personer som aldrig kommer säga så. Vid frukostmötet tåras mina ögon för enkelt, jag vet att det beror på att jag känner mig utsatt och osäker som förr. Någon kallar mig lille vän och kastar skämtsamt kartonger mot mig. Av någon anledning är han min favorit, för att han är så varm där under. Någon annan känner sig trampad på och jag säger försiktigt att hon kanske ska säga till någon. Står alltid själv tyst bredvid. Jag tänker på att en kollega bor i huset jag i våras noterade hade fått ny fasad. Då ett hus med ny fasad, nu en kollegas hus. Och visst har jag också noterat att en annan kollega bor i huset min vän bodde i. Jag sneglar ditåt varje gång jag cyklar förbi, men försöker att inte tänka för mycket på det.
 
Desto mer tänker jag på mat. Min besatthet och min icke-existerande balans. Hela hela tiden. Försöker nonchalant täcka min matlåda med handen för jag tycker det är så obekvämt när de andra kikar ner och tänker något om det jag äter. Hatar snacket om dieter, förlöjligandet av andras val. Att någon kommenterar hur trött jag ser ut på cykelsadeln, att jag inte tränar och hur min kropp ser ut, det lämnar mig skärrad resten av dagen. Vill bara snälla vara i fred med min mat, min motion, min kropp. Snälla låt mig vara.

22 kommentarer

Lägg till din →

Ja det är tjatigt att höra. Varför tränar du inte så o så eller vad jag borde äta. Idag käkade jag kebabpizza mycket fett o energi.Hur fån kan du {jag} vräka i mig nåt sånt Sedan gjorde jag en grönkålschips och va nyttigt så mång
Men jag ser ut därefter också. Det tungviktare. Det är svårt för mig att följa en diet som jag borde alltså kaninmattrött nu Hej då

Du lär få en bra lön eftersom du har jobbat så mycket och jag förstår att du blir irriterad när andra kommenterar vad du äter. Ta hand om dig och jättefin bild på dig! <3 Kramis

Men fy, blir irriterad bara av att läsa hur folk håller på. Ingen har rätt att kommentera någon annan negativt! Pinsamt nog så brukar det ju inte direkt vara dom verkliga kostvetarna så lägger kommentarerna, utan snarare dom som anammar tips från Expressens löpsedlar.

Men vad är det för människor som lägger såna kommentarer? Uscha! Hoppas du får ta det lite lugnt nu efter ett sådant intensivt juli. SV: jaa det är ett supernamn, såklart att du heter det <3

har också hört att man sover oroligt om man drömmer mycket, och det kan nog stämma! ibland drömmer jag inget på flera veckor och sen drömmer jag flera olika saker varje natt vissa perioder. och det är oftare då jag sover oroligt!

Nä usch, det där kommenterandet är inget roligt alls. Det här med hur kroppen ser ut har verkligen fått för mycket plats i vårt samhälle. Så trist!

Lämna ett svar