Ett hej mitt i allt

En regning förmiddag i Amsterdam förra veckan (ska bomba med tusen bilder så fort jag får möjlighet). Meget charmig. 
 
Livet snurrar på i högsta tempo och jag har glömt allt vad ord är. Jag trodde jag skulle kollapsa på bussen hem från jobbet idag. Huvudet tycktes nästan sitta löst, hela kroppen värkte och det liksom stack i varje bit av mig. Jag kippade efter luft likt en fågelunge gapar efter mat. Tror hjärnan fick en chock när den insåg att jag efter skola, skola, skola, jobb, jobb, jobb, fem dagar i Amsterdam och ytterligare tre dagars jobb, allt utan paus, plötsligt har två dagar ledigt. Så jag kom hem och duschade av mig arbetsdagen, slängde mig på sängen med en massa podcasts och käkade keso och havregrynsgröt (OBS: inte nödvändigtvis tillsammans). Vem orkar laga middag liksom (skoja, har åtta matlådor i frysen pga housewife). Disken får faktiskt vänta till imorgon, liksom fläckarna av tomatsås på mitt golv. Jag hoppas alla förstår vilket fabulöst liv jag lever.
 
Helst av allt skulle jag ta fram min kalender nu. Fota den, peka, ringa in, visa upp den för er. ”Titta vad mycket jag gör!!! Hela tiden!! Varje minut!! KOLLA DÅ!!!” För det är verkligen så – dygnet runt finns en aktivitet inbokad. Varje ledig stund spenderas med en vän eller tre. De som inte är fysiskt närvarande har jag i en chatt eller i ett telefonsamtal. Förutom ikväll då. Och det är ju lagom konstigt. Hur hamnade jag här? Hur blev jag en upptagen och faktiskt, måste jag ändå säga, sjukt produktiv person? Tror jag behöver ett dygn eller tio för att varva ner.
 
Amsterdam (GAH!) kommer senare, men det övriga som hänt den senaste tiden kan väl sammanfattas såhär: Sushi, solnedgång vid Vätterstranden, Kent-lyssnande, öldrickande, bussåkande, arbetspass, biltur med en främling, kvällshäng i min lilla lägga. Och så ett ständigt problem: Jag upplever SÅ MYCKET och vill skriva ner ALLT men jag HINNER INTE. Vill inte att allt bara ska rinna ifrån mig. Så pass hetsig person bakom datorskärmen ikväll.
 
Slutligen: Jag får beröm på jobbet och så mycket värme från personerna jag bryr mig om. Svävar, nej – springer ett jävla maraton, på rosafluffiga moln. Undertecknad är brutalt trött, men ack så lycklig. 

13 kommentarer

Lägg till din →

Ibland har man korta eller längre perioder när det känns som att huvudet snurrar i 180, ja man är liksom där själv också. Det går så länge det ändå någonstans känns värt det och bra, dock måste man nog stanna till och andas emellanåt. 🙂 Kram!

Som vanligt låter ju ditt liv helt underbart måste jag säga. Saknar den där tiden när jag själv levde så, men är väl så att livet förändras ju äldre man blir. Kul att kunna följa någon annans härliga liv i alla fall och drömma sig tillbaks lite 🙂

Ska bli spännande att läsa om Amsterdam sen.

Underbart att läsa om 🙂
Känner så igen mig i att allt går så snabbt och en vill bara hinna med att dokumentera det hela liksom!

Av någon konstig anledning så blev jag dödligt nyfiken på hur keso OCH gröt skulle smaka tillsammans :O Why…

och "pga housewife" made me giggle

Jag skull inte vilja leva ditt liv, du har för mycket att göra och för lite tid att bara ta det lugnt för min smak. Att bara ta det lugnt och inte göra någonting, att sitta framför datorn en hel dag eller bara chilla med musik i öronen ute på balkongen, det prioriterar jag högt på min lista. Du verkar medveten om att du ibland kanske har lite väl mycket att göra, men i grunden är det ju självvalt, även om det är svårt att förstå hur man hamnade där ibland. Huvudsaken är att man trivs med sin tillvaro och det tycker jag ändå att du verkar göra, Ellen! 🙂

SV: Den är jättefin tycker jag, som sagt bland det finaste jag har hört på väldigt länge:)

Jomen det gör jag faktiskt! Trots att de är lite snurriga ibland så förmedlar de ändå mycket känsla 🙂

Lämna ett svar