Hur kan vi se så olika på samma sak?

Mobilen blinkar till oftare nu. Nyhetsnotis efter nyhetsnotis. Ambassadör skjuten i Turkiet, stigande dödssiffror i Berlin. Hallå, jag har också dött. Varför tänker ingen på mig? Jag badar i självömkan när två av vännerna åkt till sina hemstäder för att fira jul och de andra spenderar tid med respektive partner.

 

Dagens höjdpunkt är att få hjälpa vännen bära flyttkassar. Upp och ner i trapphuset. Högsta våningen utan hiss. Jag sätter en spellista på shuffle när jag tågar från hennes del av stan till min. Med båda händerna fulla av vår sjättes gamla kurslitteratur kan jag inte byta låt när Samma nätter väntar alla dånar i lurarna. Två minuter in blir jag förbannad, slänger kassarna i marken och byter i protest. Käften.

 

Jag kliver innanför dörren i min lägenhet. Har fått svettfläckar på min nya tröja. Noterar jag att mitt hår är lockigare än någonsin. Kanske lite tovigt också, men fint på avstånd. Kinderna stramar av saltvattnad kladdig mascara, men bortsett från det – en bra utseendedag. Kul att i alla fall du sett dig, Ellen. Du kan ju alltid berätta för andra att du minsann såg vettig ut den här dagen.

 

I morse ringde jag min vän. Hon skrattade åt mig och jag flämtade och gnydde tillbaka för jag fattar ingenting. Undrar varför jag sätter mig själv i så konstiga situationer. Var är min självbevarelsedrift? Det är i alla fall tröstande på något sätt att vi båda suger på livet. På eftermiddagen skrev jag till en annan vän. Hej jag vet att du är upptagen men vill du prata imorgon okej tack det blir bra. Fast sen skakade kroppen så mycket att jag ringde upp direkt ändå. Vet att jag får. Hej jag behöver bara prata lite om vad som helst egentligen eller jag vet inte allt känns bara så himla knäppt.

 

Jag gör inte många knop alltså. Smått handlingsförlamad. Längtar ihjäl mig efter morgondagens umgänge. Längtar hemhem fast ändå inte, längtar bort, längtar till sen fast är livrädd, längtar vart som helst som inte är här. Vill bara ha något annat. Inte för att det hjälper kanske, men för att luften tagit slut här.

 

Jag är så gnällig jag vet. Så himla ocharmig. Det är sån jag är just nu. Det blir nog bättre sen.

Och det är inte ett dugg synd om mig heller. Det vet jag också. Allt är bara så jävla t r å k i g t när man är själv.

Och när Omni är den enda som hör av sig. Fuck you Omni, jag ska radera dig.