Rädd för allt, beredd på allt

 
Jag krockar med tvättkorgen när jag kliver innanför dörren. Ser på soptippen jag byggt på mitt hallgolv och tänker att mitt hem aldrig hade sett ut såhär om jag mådde bra. Hade livet känts någorlunda stabilt hade jag inte haft en veckas disk stående på bänken. Jag hade inte dragit fötterna genom smulorna på golvet och jag hade inte haft en klädhög liggandes på badrumsmattan. Allt jag tänker är att jag tänker. Jag är en klump av stress, ångest och otillräcklighet. Ett tungt grått åskmoln som svävar lägre än alla andra. Ta skydd, snart blir det oväder.
 
De senaste dagarna har jobbet blivit min frizon. Där ligger telefonen längst ner i tygkassen som hänger på en krok i städskrubben, där får jag göra något konkret som är till nytta. Det är som att verkligheten inte når mig där. Ljuden har blivit så bekanta – skramlet från disken, tjuten från ugnen, ringklockan när en gäst tycker sig fått vänta för länge. Snart är jag klar där, redan på väg någon annanstans. Och jag undrar hur jag ska kunna göra ett gott intryck när jag mår som jag gör, när jag knappt kan svara på tilltal, när jag glömt allt som är jag. Ser ni inte att mina ögon sjunkit långt ner i kinderna? Ser ni inte att hela jag är gjord av bly?
 
Förlåt att jag är så svår att vara med. Jag vill inget hellre än att vara glad, skämtsam och enkel.
Förlåt att jag aldrig kan låta något vara. Jag önskar att jag kunde finna ro i det jag inte kan göra något åt.
Förlåt att jag så ofta faller och drar med mig andra ner. Förlåt att jag river, pillar och gräver.
Jag vet att felet ligger här.

11 kommentarer

Lägg till din →

Tungt men tycker inte att du ska be om ursäkt om du mår dåligt heller…det är väl inte ditt fel!? Däremot är det ju jättebra om du kan vara sådär ärlig med hur du mår…hoppas det vänder snart dock!☺

Usch vad tråkigt att läsa att du mår så dåligt nu, hoppas verkligen att det vänder snabbt. Men du ska absolut inte be om ursäkt för att mående, är däremot starkt av dig att våga skriva om det och gå ut med hur du verkligen känner nu. Skickar massa styrkekramar!

Fina Ellen, dina ord berör mig som alltid. Denna gång på många sätt. Jag inser att du liksom jag kanske har svårt att finna stabilitet och kontinuitet i livet. Själv tycker jag att känslan är jobbig, samtidigt trivs jag inte med att vara neutral och bara finnas till. Andra dagar är det just det jag vill. Ja, du kanske förstår komplexiteten.

Ta vara på dig och kom ihåg att du alltid är välkommen att höra av dig om det skulle vara något. Om du vill kan du ju alltid maila mig. 🙂
Många kramar

Lämna ett svar