Oktobertrötthet

Trötta ögon och en vägg med livsenergi.
 
Oktober månad kom, och grubblandet med den. Dagarna försvinner för fort. Jag gör en massa saker, men får ändå inget gjort. Vardagen flyter på men tankarna liksom hakar upp sig. Gammalt skit knackar på dörren och tar min kraft samtidigt som nya situationer förvirrar ytterligare. Jag säger en sak, men menar en annan. Jag vill både ha kakan och äta den. Och ibland vet jag inte ens om den där kakan finns. Livet är såhär i perioder, jag vet det. De lättare dagarna kommer tillbaka, jag är inte orolig för det, men först måste jag tillåta mig själv att vara här nere ett tag. Situationer reder ut sig förr eller senare.
 
Avslutningsvis: Wow, vilka vänner jag har. De som står ut när jag tramsar och skrattar alldeles för högt, lyssnar på klagomål och gnäll, läser allt oviktigt jag vill berätta om dagen och dessutom låter mig vara sådär liten och sårbar när de sidorna sätter in. De som säger att allt är okej, de som peppar och överöser mig med kärlek, varje dag. Jag tvivlar på det mesta i livet, men aldrig på dem.

7 kommentarer

Lägg till din →

Fint skrivet om dina vänner, det uppskattas nog! Tråkigt att du känner såhär med oktober, men hoppas det snart vänder! 🙂

Sv; okej, vad synd. Men det är kanske inte hela världen i alla fall? 🙂

Jag beundrar din ärlighet. Känslan av trötthet och för mycket tankar känner jag igen.
Fint att läsa att du har vänner som stöttar.
Ta vara på dig.
Kramar

Lämna ett svar