Upp, ner och tillbaka igen

Tre snaps från den senaste veckan.
 
Jag har blivit människa igen. Alldeles för lång tid har jag varit nere, känt mig som ett vrak. Vardagen har rullat på som vanligt men känslan inombords har varit att jag helst velat ligga i fosterställning under täcket och aldrig mer behöva möta verkligheten. Jag har helt enkelt fungerat dåligt och haft svårt att hantera tankarna. Inte sett någon mening i ekorrhjulet. Tvivlat på allt. Allra helst min egen förmåga. Det är ju såhär ibland, men trots att jag vet att den enda vägen är rakt igenom skiten kan jag tycka att perioderna är för många och för långa. Nåväl, det jag skulle komma fram till var att jag mår bättre nu. Jättebra, faktiskt. Mina vänner har med all rätt diagnostiserat mig med en släng av bipolaritet.
 
Denna fredag den 13:e har varit allt annat än en otursdag. Andra delkursen är godkänd, redovisningen av vårt grupparbete gick fint och jag har både handlat, lagat mat och fixat en massa matlådor. Jag ser allt det fina igen, och det är värt mer än något annat. Som vanligt finns det tusen måsten staplade framför mina fötter, men jag tänker bortse från dem ikväll och bara göra det som känns bra i själen.
 
PS: Har lyssnat totalt 40 timmar på podcasts de senaste sju dagarna. En hel jävla arbetsvecka? Rehab, tack!

19 kommentarer

Lägg till din →

Så tråkigt att höra att du inte haft det så roligt det senaste, men desto härligare att höra att det känns bättre 🙂 Ta hand om dig 🙂

Skönt att du mår bättre, underbara du <3

Sv:Ja, men verkligen! Kul att du tycker det, finis! <3
Taggad för skidsäsongsstart i helgen?

Det är rätt, ibland är det bra att bara släppa allting, hur många måsten det än finns, och bara göra det man tycker är kul eller som man mår bra av 🙂

SV: Haha ja, det händer sannerligen inte ofta här i Sverige, men då, för tjugo år sedan, hände det 🙂

En så vacker bild på dig!
Fint att läsa att du mår bättre, det gläder mig. <3

Svar: Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om tankarna och synen på tillvaron. Samtidigt önskar jag inte dig den förvirring och den sprudlande energin i kombination med rastlöshet som jag har känt.

Ta vara på dig, Ellen.
Kram

Lämna ett svar