Tankarna är någon annanstans

 
Som om veckan inte redan var märklig nog fick jag i fredags en impuls när jag borstade tänderna. Jag kanske ska dra hem över helgen? Tandborsten, sminket och kurslitteraturen (som förblivit orörd hela helgen) slängdes ner i ryggsäcken och efter föreläsningen satte jag mig på ett tåg hemåt. Ett par timmar senare smög jag in hos familjen under pågående fyraårskalas och möttes av kramar och hakor tappade i golvet. Ungefär lika snabbt som flyktkänslorna kom, lika snabbt började jag längta tillbaka, hem, igen. Hem till min lägenhet, till min totala självständighet. Det har varit skönt att vara i skogen ett par dagar, och det är så fint att ha möjligheten att bara dra dit. Till familjen och vännerna. Jag behövde det. Nu känns det lika fint att vara tillbaka i min lilla etta, mitt hem.
 
Den väldigt oklara bubbla jag travat omkring i den gångna veckan har bytt skepnad. Jag vill fortfarande isolera mig, men nu för att ta min nyvunna inspiration och kleta ner den någonstans. För tillfället känns det hopplöst omotiverande att springa till skolan för att göra animationer till någon trist film om statistik. Jag vill prata. Förklara, lyssna och försöka förstå. Sätta ord på känslorna. Skriva om att titta tusen gånger efter smset som inte kommer, om lyckan i det genuina ”jag saknar dig”, om besvikelsen i ögonen på den jag sårar, om en skakig röst som säger ”jag älskar dig”, om att få hårda ord varsamt viskade i örat, om att inte kunna släppa taget om det som river och förstör. Hur fan ska jag koncentrera mig på statistik när tankarna hela tiden är någon annanstans?

15 kommentarer

Lägg till din →

Vad härligt att du hälsade på sådär! Det uppskattades nog väldigt mycket 😀

Sv; ja, jag hoppas verkligen att november månaden blir så bra som jag hoppas att den ska bli! Hoppas att du får en jätte fin månad du med 🙂
Ja, men självklart. Du är väldigt bra på att förmedla dina känslor och det är jätte bra 🙂

Härligt att bara komma hem sådär utan att någon vet. Jag gjorde samma sak en gång när jag studerade, alla blev så himla mycket gladare när det blev en suprise.

Det sista i inlägget låter både underbart och lite, ja jag hittar inte ordet. Men stor igenkänning i alla fall. Hoppas du kan sortera ut tankarna under tiden du ska koncentrera dig på studier.

Det här påminner mig om en gång när jag fick för mig att åka hem till min by och överraska. Eller ja, jag fick ringa när jag satt på sista bussen och be de möta mig, men de blev överraskade vill jag lova. 🙂 Saknar att kunna göra såna saker.

Jag har läst dina senaste inlägg här och det verkar som att du har fullt upp, mycket att göra, att dagarna flyter ihop, liksom veckorna, men att du ändå mår bra 🙂

Kul att komma hem sådär helt oannonserat btw. vi gjorde något liknande när mamma fyllde 50. Vid midnatt började någon smälla smällare utanför huset. Pappa sprang ut för att säga åt "ungdjävlarna" att sluta, men möttes då av hela släkten. Alla kom in och firade med glögg, champagne och fika sådär mitt i natten och syster, som var och hämtade andra syster, blev smått chockad när hon kom hem och fann hela släkten i köket sådär mitt i natten 😀 Ojoj, vilka minnen!

SV: Ja, jag läste det inlägget och tänkte lyssna nu snart 🙂
Har ni nått ut till många lyssnare ännu? 🙂

Du bjuder på ett fantastiskt inlägg! Tack för det.

(Sent) Svar: Tack, vad roligt att du gillade mitt handgjorda kort!
Vi har alla våra högtider som vi värnar om, själv har jag redan börjat längta till julen. Aftonen ska dessutom firas hemma i Göteborg och jag ser fram emot att komma hem till Västkusten igen.

Ellen, fina du. Tack för orden, de värmer mitt inre och får mig att känna mig speciell. Tack för det.

Ta vara på dig.
Kram

Lämna ett svar