Januaritankar

 
Jag har bloggat i fem och ett halvt år, men det är fortfarande lika svårt att veta hur man påbörjar ett inlägg. Hej? … Det har varit ganska tomt här de senaste dagarna. Min vardag är inte så spännande för tillfället, den går mest ut på att jobba, spela piano och sjunga tills mina föräldrar överväger att adoptera bort mig, läsa om häxor, undersöka vilka värmeljus som har längst brinntid samt att titta på skidor. En vardag som jag uppskattar. Jag gör precis sådär som jag önskade få göra när jag var som allra mest skoltrött. Största skillnaden är dock att jag har blivit min egen vän igen. En sjukt supportive kompis (mm, jag är Ylva 2). Så viktigt.
 
I morse gick jag upp tidigt. Duschade och sminkade mig. Eyeliner och hela kitet. Har känt mig så sunkig hela helgen, så kände ett stort behov av att se lite vettig ut igen. Jag och mamma hade en trevlig lunch mitt på dagen. Oxfilé och nudlar åt vi. Den kombinationen har ni aldrig hört om tidigare, va? Annars har jag varit själv hela dagen, och av någon anledning väldigt rastlös. Hade tänkt rensa garderoben men hittar inte motivationen. Skulle egentligen hört av mig till mina vänner och kollat om de ville ses, men det blev inte så heller. Men det är ju okej att ha sådana dagar också. Så buddies, om ni läser detta så hör jag av mig snart så vi kan ses! Dock inte imorgon, för då ska jag jobba. Okej, borde sluta skriva nu. PUSS OCH HEJ.

18 kommentarer

Lägg till din →

Snygging!

Låter ändå som du har haft riktigt sköna dagar måste jag säga. Och ibland blir det bara inte så att man hör av sig även om man tänkt det. Jag känner ibland att jag vill ses men ändå inte liksom. Är konstigt det där mellantinget.

Haha vilket skönt inlägg!! Söt du är!!

Jag har oxå känt mig sunkig, men i mer än en helg. Typ 1 månad. Så igår fixade jag mig liite. Tills mysbrallorna åkte på, på kvällen igen 😉 hehe

maten lät super!!!

Tja jag är sjukskriven för jag inte mår så bra. Men jag har förhoppningar om att det BLIR bättre!

Oxfilé och nudlar, det var sannerligen någonting nytt och det låter gott! Bra att du är kompis med dig själv förresten. Det känns viktigt! Kram fina du 🙂

Tack så hjärtligt 🙂

Jag tycker också att det är svårt att börja ett inlägg. Kanske därför jag sällan skriver så mycket. Ingen verkar ändå läsa vad man skriver för det är bilderna folk kommenterar.

Jar också samma problem, vet aldrig hur jag ska börja mina blogginlägg!:)

sv: hihi, ja verkligen:) Kramisar♥

Lämna ett svar