Tankar halvvägs

(null)

 
Jag glömde datorn hos mina föräldrar när jag åkte därifrån i fredags. Kanske bästa saken att glömma. Förutom att dagboksanteckningarna och blogginläggen blir färre, och Netflix-tittandet mindre. Kanske också två bra saker, visserligen. 
 
Jag lever sommarlov och gör det precis på det sätt jag önskat i efterhand att jag skulle ha gjort när jag hade möjligheten. Gör ingenting. Säger ja till allt. Ja, Marcus, jag hakar spelkväll hos folk jag aldrig träffat tidigare. Ja, Ida, klart vi ska ta en förmiddagspromenad i regnet. Ja, Tim, en kaffe på stan låter strålande. Ja, Linnéa, fryspizza-middag är en toppenidé. 
 
Hänger på jobbet min lediga kväll för att Ida är där och jag har inget bättre för mig. Ser bronsmatchen i Munksjömagasinen, kramas med bästis en vanlig onsdag, äter långfrulle med Lina och Hanna, låter tio Messenger-konversationer vara fetstilta och olästa för inget brådskar. Kan stanna här för alltid. 
 
Stressen ligger runt hörnet. Ovissheten med. Kanske är det därför det är så enkelt att stänga av. Bara vara här. Allt duger som det är. Staden jag trodde blev tom när mina vänner flyttade härifrån kryllar med folk om jag bara vill. 
 
Någon skriver 
 
Du e bäst glöm inte det
 
Min armé är i toppform. Jag vet det. Med dem i ryggen känner jag det själv: jag klarar vad som helst. Precis allt, klarar jag. 

8 kommentarer

Lägg till din →

njut av nuet fina! i november, när det är mörkt och jävligt, kommer du se tillbaka på dessa fina sommarminnen och vara glad över att du var en "YAY sayer" 🙂

Lämna ett svar