Så länge mitt sjuka hjärta slår

En nybliven 20-åring och mitt hår som blivit långt från ingenstans.
 
Vändningen kom med den nya veckan. För oj, så fint livet varit de senaste dagarna. Jag har hängt med min fältstudiegrupp, hetspluggat med Julia, varit på faddermöte, haft redovisning, snackat med grannarna i hissen, skrivit tenta, sniffat på mina favoriter, sett orimligt många filmer och ventilerat samma gamla tankar som alltid utan resultat. Jag har varit upptagen varje liten minut och liksom bara varit i lägenheten och vänt mellan varven. I onsdags väckte jag och Moa vår Julia med tårta och sång. Sedan firade vi hennes 20-årsdag med premiärbesök på systemet, pizza, drinkar, skitsnack och akrobatik. Fin dag, fin twin.
 
Plötsligt är ännu en kurs slut och jag har långhelg. Så himla skönt och välbehövligt. Jag kramade om mina vänner och liksom skuttade hem från skolan; kisade mot vårsolen och lyssnade till fågelkvittret. Kände av magin igen, för fan vad nöjd jag är med vilka som finns i mitt liv och hur vardagen ser ut. Trots alla frågetecken. Livet är liksom precis vad det ska vara. Vingligt, pirrigt och ängsligt. Det är ofta helt hopplöst också, men dagar som dessa är det ganska drömmigt ändå.

20 kommentarer

Lägg till din →

Härligt att det fick sig en vändning! 😀

Sv; ja, skidor är nästan den roligaste sporten – om det inte är roligaste sporten! 😀

Ja, men då är det ”fjärde filmen” som folk brukar säga. Den är bra! 😉

Låter verkligen som att du har helt fantastiska känslor inom dig. Vad ska du göra nu under långhelgen?
Systemet den dagen man fyller 20 är ju ett måste 😀 Fick din vän också ett grattis när hon betalade? Minns att jag fick de när jag visade mitt leg den dagen.

Du beskriver livet på ett så bra sätt tycker jag 🙂
Vädret har varit fantastiskt de senaste dagarna, igår satt jag t.o.m. på balkongen för första gången i år, efterlängtat! 🙂
Och prata med grannarna i hissen händer inte varje dag… Eller? Du kanske gör det ofta, vad vet jag 😛 haha

SV: Dåligt. dåligt att ingen tar ansvar och försöker reda upp misstaget… Sådant kan man bli bra sur på…

Ellen, fina Ellen.
Det var länge sedan jag tog mig tiden att läsa din blogg, men vardagen har liksom passerat och jag är inte lika flitig som du på att samla ihop mig själv tillräckligt för att befinna mig i bloggvärlden regelbundet. Nu för tiden är det så. Men jag mår himla och det samma verkar gälla för dig. Det gläder mig så! Hoppas att det löser sig också med utlandsstudierna.

(Sent) Svar: Tack för dina ord. Min handledare fortsätter att bidra med mycket gott i min nya tillvaro.

Kram

Lämna ett svar